I mitt förra inlägg skrev jag att den verksamma ingrediensen i profetiska budskap är uppenbarelse från Guds Ande, men att denna uppenbarelse alltid kommer att blandas samman med våra egen person och dess begränsningar. Konsekvensen är att nytestamentlig profetia aldrig ska accepteras rakt av och att en prövning av budskapet inte är detsamma som att underkänna den person som framfört budskapet.
I detta inlägg tänker jag göra just en sådan prövning av det budskap Birger Skoglund framförde på Smålandskonferensen. Jag har ingen anledning att tro att Skoglund hade annat än ärliga motiv eller att han inte skulle vara brukad av Gud för övrigt.
Nu har det framgått att det inte alls varit ovanligt de senaste veckorna att se också saklig kritik av innehållet i Skoglunds budskap som ett personangrepp. Inte sällan har det kompletterats med just personangrepp åt andra hållet. Vem är du som ifrågasätter en så ödmjuk/överlåten/andesmord Herrens tjänare?
Detta är en extremt farlig väg att slå in på! De kristna ledare som försvarar Skoglunds budskap på det här sättet förväntar sig i praktiken att vi ska ta till oss profetiska budskap rakt upp och ner, utan att bearbeta innehållet. Så skapas inga mogna kristna. I bästa fall formas de som lyssnar till dem på ett ytligt plan hängivna efterföljare, en hängivenhet som ofta förväxlas med sann andlig mognad. I värsta fall leds människor käpprätt åt skogen.
Den som vill tysta prövningen av budskapet utifrån sådana här överväganden diskvalificerar sig från att vara en andlig ledare, i min mening.
Däremot kan vi självklart ha avvikande åsikter om sakinnehållet. Och just genom att utbyta tankar kring profetiska budskap hjälps vi att nå slutmålet för prövningen, att ta vara på det goda. Samtalet gynnar detta slutmål. Det är inte farligt, så länge som det förs med värdighet och respekt.
Uppmaningar att sluta diskutera, som om en saklig diskussion bara förbryllar, är överandliga och kan ignoreras.
Prövning mot objektiva fakta
En första bastest av profetiska budskap är att de ska stämma överens med den faktiska verkligheten.
Kanske tänker du: ”Hur skall vi veta att ett budskap inte kommer från Herren?” När profeten har talat i Herrens namn men hans ord inte slår in och går i uppfyllelse, då kommer det budskapet inte från Herren. Det är profeten som i sin förmätenhet har förkunnat det. Låt dig inte skrämmas av honom. (5 Mos 18:21-22)
Versen ovan talar bara om förutsägelser, men principen är minst lika tillämpbar också på andra faktapåståenden. Opartiskhet, saklighet, att undersöka noga, att inte tro på eller föra vidare rykten, det är sådant som Bibeln kryllar av uppmaningar till, såväl i lagtexterna, profeterna och vishetslitteraturen. Det bibliska sanningsbegreppet rymmer mycket mer än bara korrekta faktautsagor, men för den som följer Honom som är Sanningen bör åtminstone att få till fakta korrekt vara ett givet inslag.
Nu har inte minst Hans Rosling visat oss att detta med fakta, och att bygga sin bild av omvärlden på fakta, är en knepig sak. Har du liksom jag hört frasen de rika blir rikare och de fattiga fattigare?
Det sägs ofta från politiskt vänsterhåll. Och inte bara där. Det var standardinnehåll i mina samhällskunskapsböcker under min uppväxt. Men det är fel. De rika blir rikare, ja, men de fattiga blir mindre fattiga. fattigdomen minskar, såväl i andel som i antal. Och med den minskade fattigdomen kommer också mindre familjer. Vi blir fler på jorden för att vi lever längre, men barnkullarna minskar.
Vad gör den som tror att fattigdomen ökar i en diskussion i frågan? Svar, tar fram exempel på orättvisor, tidningsrubriker, berättelser och bilder, hänvisar till artiklar och personliga erfarenheter. Men ingen påstår att fattigdomen utrotats! Frågan är om denna samling exempel ger en rättvis bild av världen som helhet. Och svaret är entydigt nej.
Vad har detta med Skoglunds budskap att göra? Jo, han sa följande, enligt referatet i Världen Idag:
En konsekvens av att Sverige under lång tid vänt sig bort från Gud, framhöll han, är att våldet nu regerar på våra gator och torg.
Våldet regerar. Nu. Till skillnad från förr. Enligt Skoglund.
När jag påtalat att detta är ett faktafel har reaktioner kommit främst från kristna som sympatiserar med Sverigedemokraterna. Det partiet har upprepat just detta budskap i alla år som det funnits. Sverige håller på att tappa kontrollen över det oregerliga våldet (och det är den påstådda massinvandringens fel). Jag har sett ett antal predikanter anamma denna verklighetsbeskrivning. Sverigedemokraterna anses av dem åtminstone ställa rätt diagnos, även om man inte alltid håller med om botemedlet.
När verklighetsbeskrivningen ska ledas i bevis så sker det genom uppräkning av exempel och någon enstaka punkt i statistiken där en toppnotering registrerats. Just nu har vi en sådan gällande mord med skjutvapen. Unga kriminella män i storstäder dödar varandra. Men är du ingen ung kriminell man i en storstad är risken att bli skjuten försumbar. (I någon mån förekommer detta våld också utanför storstäderna. En ung kriminell man blev skjuten till döds i Limmared härom året. Högst sannolikt var det en knarkaffär som gått fel.)
Den som granskar statistiken från Brottsförebyggande rådet, sjukhusens akutintag och polisen kommer finns en mycket entydig trend. Våldsbrotten ökar inte i antal. Jämfört med nivåerna på 50-talet har de sjunkit betydligt. De senaste 20 åren har de legat stort sett still eller minskat, beroende på brottstyp.
När en sådan granskning görs är det också viktigt att ta hänsyn till hur siffrorna tolkas. Våldtäktsbegreppet ändrades exempelvis för några år sedan. Därför kan dagens siffror inte jämföras med siffrorna som gällde innan ändringen rakt upp och ner. De måste tolkas. På samma sätt måste man ta hänsyn till skillnaden i begreppets innebörd när Sverige jämförs med andra länder. Det gör inte alla. Med rimlig tolkning tyder det mesta på att vi ser en svagt nedåtgående trend också när det gäller våldtäkter.
Våldet regerar
mindre idag på gator och torg än innan det fanns Prideparader. Om man vill använda förekomsten av våld som argument för att Gud dömer Sverige för vår HBTQ-vänlighets skull, så är det ett sällsynt uselt argument. (Därmed har jag inte sagt något om Pride i sig. Ämnet just nu är Skoglunds budskap.)
En brottstyp som faktiskt ökat betydligt är hatbrott. Men jag har aldrig sett någon hänvisa till dem för att leda i bevis att Sverige är ett otryggt land. Det är ju fel förövare. Dessutom är brottstypen väldigt ny. Statistiken säger inget om det sker en faktisk ökning eller inte. Men jag kan ge väldigt många exempel på hänsynslös rasism!
(Vill du kommentera huruvida våldet regerar på gator och torg? Jag ratar alla kommentarer som bara ger ytterligare exempel eller går till icke-experter på området.)
Så här långt i samtalet brukar det ta vändas åt två håll. Dels det konspirationsteoretiska. Polisen mörkar siffrorna. BRÅ drivs av PK-maffian. Sjukvårdens siffror är tillrättalagda. Och vi som bygger vår sverigebild på dem är förda bakom ljuset. På alternativa media får man reda på hur det egentligen är. Dels går samtalet ofta över till att handla om personangrepp. Mina (och andras) motiv ifrågasätts. Vi vill känna oss goda, men vi lurar oss själva. Någonstans här upphör all konstruktiv dialog. Är det där du som läser detta befinner dig är jag rädd att vi inte har någon grund att diskutera utifrån.
Vi är inte svaga
Men nu har jag lämnat Birger Skoglunds budskap och gjort en rejäl avvikning. Vad vi kan säga om budskapet är att på den här punkten är det definitivt Skoglund själv och inte Guds Ande som talar. Våldet regerar inte på våra gator. Att Sanningens Ande skulle påverka oss att anamma en bild av vår omvärld som inte bara är faktamässigt felaktig, utan som används för att stärka de krafter som drastiskt vill reducera vår omsorg om dem som är på flykt, de globalt sett svaga, det är inte rimligt.
Sverige är ett land med relativt få problem, nästan helt utan korruption, låg arbetslöshet, god välfärd, och god ekonomi. Inte utan problem, men våra problem är vid globala jämförelser bland de minsta som finns. Vi är starka.
Om Gud händelsevis skulle säga något som är unikt för oss svenskar, i vår situation, så bör det snarare handla om vår skyldighet att visa solidaritet med andra.
Vi som är starka är skyldiga att hjälpa de svaga med deras bördor och får inte tänka på oss själva. (Rom 15:1)
Detta var din syster Sodoms synd: hon och hennes döttrar kunde leva storslaget, i överflöd och ostörd ro, men de hjälpte inte den som var svag och fattig. (Hes 16:49)
Stefan Swärd hade en uppmaning till den som vill profetera om samhället för ett tag sedan. Vad han säger till dem är att de bör veta vad de pratar om. På den här punkten gör tyvärr inte Birger Skoglund det.
Fortsättning följer
Detta inlägg handlade främst om objektiva fakta i omvärlden. Två ytterligare kriterier för prövning av budskap är om de stämmer överens med den Gud som visat sitt rätta ansikte genom att dö på ett kors och om budskapet har en god och biblisk teologi. Jag menar att Skoglunds budskap inte håller måttet på någon av de punkterna. Det tänker jag försöka visa i de nästkommande blogginläggen. Där tänker jag också behandla tänkbara motinvändningar och kritik av Skoglunds profetia som jag tycker i sig förtjänar att kritiseras.