När jag blev ombedd att skriva krönikor i Dagen trodde jag nog att de flesta skulle handla om karismatik. Lite förvånande blev det inte så, men de som jag faktiskt fick med i ämnet ser jag som de allra viktigaste av allt som jag skrev. Jag har ju studerat ämnet ingående och just i kraft av detta studium tror jag mig ha något att säga som inte bara upprepar det som sagts hundratals gånger förut.
Jag är en av dem som farit illa i kyrkan
Publicerad 2023-06-07.
I denna krönika delade jag för första gången offentligt den rent ut sagt usla och märkliga behandling som jag blev utsatt för under mitt sista år under utbildningen till pastor.
Det som gjorde mig illa var inte hyperkarismatiker som missbrukade Andens gåvor eller strikt bokstavstroende fundamentalister som kastade bibelord efter mig. Det var anonyma och ogrundade anklagelser från personer som ville mig illa.
Jag är väl medveten om att andra farit illa där karismatiken varit osund. Jag har ju som sagt studerat ämnet ingående! För mig var det dock tvärtom. Nyckelcitat:
Hur höll jag ihop? Jag fick frågan då och den har återkommit många gånger. Liksom frågan om varför jag stannade kvar. — För min del blev min och andras iver efter att söka och bruka de andliga gåvorna ett viktigt svar. Vi ville låta oss fyllas av Anden, så att det såsom i urkristen tid hördes och märktes. Jag fick bland annat många profetiska hälsningar av för mig obekanta människor när de bad för mig. Och precis som Paulus undervisade om gåvans syfte (1 Kor 14) blev jag uppmuntrad, styrkt och tröstad. —
Tvärtemot vad många kanske skulle ha trott gjorde karismatiken mig väl, mitt i allt det svåra. Den var inte en flykt från verkligheten, utan den gav mig kraft att möta den, som den var.
Rätt brukad är karismatiken en källa till helande och styrka att följa Jesus i vardagen. Jag är glad att ha kunnat ge ett tydligt sådant exempel.
Därför är inte karismatik en smaksak
Publicerad 2024-05-17.
Det här är krönikan som jag visste från första början att jag ville skriva. Det är kanske den viktigaste texten som jag någonsin skrivit, men jag ville först bli varm i kläderna. Några nyckelcitat:
Vi har gjort ett stort misstag när det kommer till pingstens liv och budskap. Vi har placerat karismatiken inom området personlig andlighet, vår spiritualitet. Då blir den till stor del en fråga om läggning, vana och smak. —
Profetia och tungotal är genom Apostlagärningarna de återkommande första yttringarna av Andens utgjutande över församlingen. Tillsammans med helande och underverk är dessa gåvor det synliga resultatet på att Jesus blivit upphöjd. När Anden verkar är det alltid som ett förskott och en försmak av Guds rikes fullhet, oavsett hur Anden verkar, men de mest synliga nådegåvorna är viktiga i egenskap av tecken på detta rike. Därför kan de med rätta kallas teckengåvor. —
Sedan pingstdagen lever vi i de sista dagarna – det begreppet gäller all tid från då tills Jesus kommer åter. Gud vill att det ska märkas.
Det bör finnas ett tydligt ”redan nu” genom teckengåvorna i vårt vittnesbörd, som visar vägen till det som ”ännu icke” har kommit, men ska komma. Därför hör karismatiken ihop med eskatologin – och därför är den inte en smaksak.
Artikeln väckte inte så mycket debatt. Jag gissar att jag kunde skrivit fram min poäng på ett mer provocerande sätt. Jag anknöt inte heller till någon dagsaktuell diskussion. Jag kommer att behöva återkomma med denna tanke på annat sätt, eftersom innebörden i det jag framför är sprängstoff. Om det jag skrev i denna krönika stämmer skulle det radikalt förändra hur vi förkunnar om Anden i exempelvis Equmeniakyrkan och hur vi bör leva våra liv som kristna!
En reaktion jag fått just inom mitt eget sammanhang, inte på artikeln i sig, utan på dess grundtanke, är att det är bortkastat att formulera sig på det här sättet. Steget är för stort för oss att ta. Ingen kommer att gå med mig. Jag tror att just därför behöver det sägas. Det handlar djupast sätt om trohet mot Honom som vi bekänner som Herre!
De falska profeterna kommer att dömas efter sina egna ord
Publicerad 2024-10-30.
En varning har allt starkare ekat i mitt inre under här året. “Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.” (2 Mos 20:7b) —
Problemet är inte att detta kommer från höger. Motsvarande upphöjelse av politiker eller makthavare till vänster eller i mitten vore lika allvarlig. Allvaret ligger i att man förkunnar att Guds rike står och faller med en enskild människa. Det framförs budskap om att allt står på spel i valet och Trump upphöjs till en Messiasgestalt.
För mig var det viktigt att denna krönika publicerades före det amerikanska presidentvalet, så att jag inte beskylldes för att profetera i efterhand. Jag förutsade inte vem som skulle vinna, utan höll öppet för båda utfallen. Mitt fokus var inte valet i sig, utan de påstådda profeterna som lånat Herrens namn till att utnämna den ena kandidaten till Guds man och den andra till ”Jezebel”. Nyckecitat:
För dessa så kallade profeters skulle hade det varit bättre om Trump förlorade. Så här avslutade jag krönikan:
En valförlust för Trump skulle kanske bli en ögonöppnare för några av dem. Vinner Trump kommer de dock sannolikt att befästas ännu mer i sin villfarelse. Straffet kan då komma att dröja – men riskerar att bli hårdare. Och hur kommer de att dömas? Efter sina ord (Matt 12:37f). Och så som de hotat andra. “med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.” (Matt 7:12)
Rubriken sattes av tidningen. Jag kallade ingen enskild för falsk profet. Jag har upprepade gånger sagt att man kan vara olämplig som ledare utan att vara falsk. Rörelsen är dock djup sjuk. Som kollektiv är det falsk profetism som vi ser. Det fungerar ungefär som profeterna i Första Kungaboken 22.
Denna krönika blev en del av en bredsida av artiklar om eller av mig. Tidningen Sändaren gjorde ett reportage om mina inlägg här på webben om Synen. Och jag hade en artikel i Hemmets Vän med rubriken Profetiska förutsägelser har begränsat värde.